Rotade i mina nedskrivna tankar. Våren är ju på gång igen och väcker minnen från gångna vårar.
Hjul-Pers i Hudene på – 90talet
Försommarbetraktelse på Ljungholmen,
Morgonsolen lyser genom ögonlocken och väcker mig. Jag
öppnar ytterdörren, solvärmen slår emot mig och jag får precis se stora ringar på
vattenytan nere i ån planas ut så som ett eko.
Vågorna försvinner sakta in mellan kaveldunens stammar som lojt vajar
med. I vassens trygghet och labyrinter leker fiskarna. En glittrande spole häver
sig upp ur vattnet och slänger sig baklänges. Bäcköringen tar sig en höjdare. Fallet
bli ofta både hårt och ljudligt med ett plask som hörs ända upp till
kökstrappan.
P3 hörs från pallfabriken, som är vår närmaste granne. Maskinerna
dunkar, brädorna klapprar. En motor surrar monotont i bakgrunden. En truck
flyttar på en brädpacke Plötsligt skär ett skri från några brädor i en vridning
mellan truckens käftar genom lufthavet.
Två världar. I min värld råder försommaren, friden och
naturen.
Humlorna lever i sin
blomvärld av färger, dofter och nektar.
Vinden vädrar dofter i träd och buskar. Solen söker jaga
skuggan, men skuggan viker undan, leker kurragömma. Daggen dröjer sig kvar i
gräset och marken är nattsval i skuggans domäner
Fåglarna sjunger sina dialoger i glädjeyra, från höger till
väster, från syd till nord . En bofink riktar sitt tal till mig. Hon häller ut
en lagom slurk drill och avslutar med ”to you !”
En annan fågel hörs från baksidan av huset sjunga långa, fåordiga, lugna,
vemodiga visslingar, liksom frågetecken som blir hängande i luften.
Äppelträdens korta blomningstid är över och gräset under har
fått mottaga den vita näring som blombladen ger. Solen värmer och det doftar
hö, hägg och vatten. Spindlarnas pärlband glittrar och vibrerar. Gräslöken
håller på att slå ut i blom. Rhododendron blommar ymnigt i vitt med gula
ståndare. Dragonen och libbstickan lovar kryddade maträtter. Från skuggan
sprider sig björkens gröna mättade arom. Pelargonerna har fått flytta ut. Solen
kryper in i varje cell i bladen och klorofyllan rodnar.
Maskrosbollarna lyser med sin skimrande matta, mjuka
genomskinlighet, som små planeter. När individerna, fröna, nått en bestämd fas
i utvecklingen och det inte finns mera att lära sig just där, då hjälper den
Stora Andningen att frigöra dem från sitt fäste genom att blåsa under deras
fallskärmar så att de kan nå nya marker, skapa sig nya erfarenheter och kanske
skapa sig en egen planet. Också en av Trasans pälstussar tar sig en flygtur
högt upp med hjälp av den knappt märkbara vinden.
Katterna sitter och funderar. Lolo, en småväxt helröd
kattjej, vänder upp sitt ansikte och ser på mig, som om hon hade lyssnat på
mina funderingar. Eller kanske hon bara väntade på, att jag skulle fundera
färdigt så, att hon kunde göra mig uppmärksam på sin avsikt att gå och lägga
sig i skuggan under äppelträdet. Trasan, också en kortbent, men lurvig kattjej,
med många milda nyanser i pälsen, tassar iväg med sina stora ulliga stötdämpare
till Krakows stora dagrede i skuggan utanför köksfönstret. Där sätter hon sig
och iakttar kråkan.
Det är några dagar sedan som Lolo och Trasan hittade Krakow,
som kråkan blev döpt till. Hon eller han hade av någon anledning gett sig iväg
från föräldrarnas högt belägna kråkslott i en tall i närheten.
Jag kom dit påkallad av kråkornas oroliga skrän, som det lät
i mina öron. Krakow satt på marken med det stora huvudet med den enorma näbben hängande mellan de lika stora fötterna mitt emellan Lolo och Trasan. De satt likt ett
par lejonstatyer från en paradgata, på var sin sida om ungen, med blickarna
riktade upp mot höjden där kråkans föräldrar kraxade för fulla halsar uppe i en
tall. Krakow hade en rad vaxartade orgelpipor till vingar med små tofsar i
toppen på varje, som antydde om fjädertillväxt.
Jag tog upp ungen. De stora och knotiga fötterna och den nakna
magen var fuktigt varm.
Vi - katterna var naturligtvis med - fyllde ett emaljerat
handfat med hö i som vi ställde i badrummet där Krakow fick vara på natten de första
dagarna. Dagtid hade han ett större rede av hö utanför köksfönstret . Katterna
tyckte om att ligga där och passa ungen, som ignorerade dom helt. Det var som
omTrasan och Lolo inte fanns i kråkans värld. Efter en vecka hoppade Krakow
omkring överallt, till och med uppe på Trasans rygg. Trasan låg alldeles
stilla, tyckte det var lite obehagligt, det avslöjade hon när kråkan hoppade
ner från hennes rygg. Hon riste och rös till i sin päls, som hon sedan skakade
av och flyttade sig sedan lite åt sidan.
Det hände då och då att katterna försökte leka med Krakow.
De tog en kort spurt mot honom, tvärbromsade alldeles intill, hihii! - men
kråkan såg dom inte. : - (
Småstenarna framför altangolvet böjar bli heta.
En humla surrar runt handen med pennan. Luftdraget från vingarna känns som
bomull.
En reflex från vattenglaset på bordet sticker i ögat.
Trasan ligger nu bredvid mig på rygg på altangolvet lapande sol.
Jag kan inte låta bli att känna på hennes dunmjuka päls på
magen som doftar värme. Öronen på henne spelar ständigt med alla ljuden.
Solen och värmen får mer och mer grepp om dagen och skjortan
åker av. Dags för dagens första dopp. Trasan hoppar upp ivrig att få sällskap
på en liten promenad till åkanten där vattnet ger svalka. Träden och stränderna
speglar sig i ån och vattnet tar åt sig av allt och färgar och formar sig efter
sin omgivning. Det är grönt.
Nere på gårdsplanen, utanför ateljén står ett bord med lådan
utdragen. Den väntar på att bli tvättad och nymålad.
Norr om huset står huggkubben stadigt med den kraftiga yxan
lutande mot sig. En hög med hugget ved ligger jämte. Några björkar står i trygg
närhet av huset och har sina små björkar alldeles intill sig. Människan tränger
sig på, men ännu vilar yxan. Lennart sover ännu.
