Söker vidare i mina gömmor. Tankar jag tänkte några år sedan, men som fungerar för mig ännu.

Jag tar flyget ibland -
det är befriande!

Jag sträcker fram armarna,
fyller lungorna
och svingar mig ovan land

Överskådande  
ser jag på vår strävan
- ett av människan skapat tillstånd,  som vi lever i med bävan!

Men, jag ser ock naturen,
buskarna, blommorna och djuren.
I mellanrummet mellan träden, glider fågeln på den ljudlösa färden av den Vänliga Anden buren

Medan människan, strax intill,  
som valt den svåra vägen,
lever med det dödande svärdet i sin hand
Hon tror trots allt det goda, det endast är en sägen.

Men mitt hjärta fylls av ömhet
för denna människa i kval,
som ännu inte insett sin tankes roll
i detta hopplösa vägval.

Må hon snart bli så trött på det liv hon saknar
att det enda valet som finns kvar
är att hennes Livs-längtan för evigt vaknar